Emelie Borg-Nilssons racerapport för 2022:
Det började med att jag bestämde mig för att göra en internationell satsning även i år. Detta ledde till att jag begav mig till varmare breddgrader i Februari. Nämligen Spanien. Där befann jag mig i två veckor med hårdträning på hojen tillsammans med en engelsk endurotjej. Dessa två veckor lärde jag mig mycket på hojen. Terrängen utomlands är ju betydligt tuffare än den är i Sverige. Mycket branta långa backar, så det blev klätterträning med hoj, men även mycket fart träning.

Väl hemma igen växlade fokus om till enduro SM där mitt mål i år va att vara på pallen totalt i slutet av säsongen. Första deltävlingen som gick av i Tibro gick inte riktigt som jag tänkt mig. Trots flera fina tider och tre stycken sträckvinster räckte det ändå inte till pallen. I år skulle det bli tufft att kriga sig in bland topp tre. Denna tävling fick jag nöja mig med en fjärdeplats.

Bara att åka hem bryta ihop och förbereda mig för det två första deltävlingarna i enduro VM.
Dessa kördes nere i Spanien och sedan helgen efter i Portugal. Det märktes verkligen att min träning i Spanien under vintern hade gett någonting. Då känslan på hojen i den tuffa terräng som erbjöds va väldigt bra. Första deltävlingen i Spanien sluta jag på 10de plats dag ett och 9de dag två. I Portugal blev resultatet en 8de samt 7de plats. I sammandraget efter dessa helger låg jag 7a vilket jag var riktigt nöjd med.

Med detta i ryggen hade jag gott självförtroende när jag kom tillbaka till Sverige och skulle köra deltävling tre och fyra av SM som gick i Vimmerby. Vimmerby bjuder oftast på steniga tuffa specialprov vilket även va fallet i år. Det passar mig perfekt. Resultatet dessa dagar blev en 2dra och 3dje plats. Vilket jag är riktigt nöjd med. Karriärens första andraplats.

Efter detta stod enduro SM i Östhammar på agendan. En av mina favorit tävlingsplatser i Sverige. Tyvärr gick denna tävling inte lika bra för mig då jag gjorde en olycklig vurpa och slog i min axel ordentligt. Jag valde att fortsätta tävlingen trots smärta. Jag slutade på en fjärdeplats och kunde därmed säkra några poäng.

Denna lilla krasch ledde till ett sjukhusbesök dagen efter och konstaterandet av ett uttöjt ledband i axeln.

Detta satte lite käppar i hjulet för min del när det kom till VM. Med en axel som inte var helt hundra ville jag inte åka hela vägen till Portugal utan att ens veta om jag kunde genomföra en hel tävlingsdag.
Med fasit i hand var det ett klokt beslut. Jag fick rehabbat axeln ordentligt inför nästa stora mål för säsongen. Vilket va Six Days (Lag-VM) som skulle köras i Frankrike. Jag tillsammans med två andra tjejer blev uttagna att representera Sverige, och efter Sex väldigt långa och tuffa dagar på hojen hamnade vi på en fin fjärdeplats.

Hemma igen fick jag en helgs vila sen va det på SM karusellen igen. Denna gång i Töreboda och två fina dagar av enduro. Tyvärr åkte jag på en riktigt förkylning och feberfrossa natten till lördagen. Valde trots det att ställa upp och genomföra bägge dagarna för att rädda så mycket poäng jag kunde. Det blev två stycken fjärdeplatser. Det är jag väldigt nöjd med, med tanke på omständigheterna.

Tre veckor efter detta bar det av mot Uppsala och den sista deltävlingen i Enduro SM. Helt klart en av de roligaste tävlingarna jag kört i år. Men striderna va tuffa och som jag nämnde tidigare var startfältet tufft. Denna tävling hade jag tyvärr inte sekunderna på min sida och jag fick nöja mig med en fjärdeplats även denna tävling. Men efter 7 körda deltävlingar kan jag Stolt presentera mig själv som Bronsmedaljör i Enduros SM.

Men säsongen var inte slut där. Det blev snabba puckar hem för att göra iordning hoj, kläder och husvagn mm för en resa ner mot Tyskland och sista VM deltävlingen helgen efter SM finalen.

Denna deltävling var den tuffaste tävling jag kört i år och ligger som topp tre på tuffaste tävling någonsin i min karriär. Detta kombinerat med en kropp som börja bli rejält sliten efter en lång hård säsong gjorde tävlingen väldigt tuff för mig. Resultatet är inget att hänga i granen. Men jag är väldigt nöjd med att jag lyckades genomföra

tävlingen. Totalt i VM sammandraget sluta jag på en 9de plats med en missad deltävling detta en position bättre än förra årets 10de plats. Och jag är säker på att hade jag inte skadat axeln hade jag definitivt varit med och fightats om topp sju placering i VM.

Vännerna på Midland önskar lycka till 2023!